En fråga man aldrig kommer få svar på: Hur tänkte de?
Någonstans i sverige på femtiotalet:
"- Ok grabbar, vi har råkat få bostadsbrist i landet. Vad gör vi?"
"- Jag har en kanon-idé! Vi skaffar en massa plättar några kilometer från stadskärnan. Ingen vill ju bo centralt ändå. Sen bygger vi jättestora hus i en lagom decentraliserad klump. Villaområden? Sån individualism kan vi inte sysselsätta oss med, det är ju för fan en socialstat vi bygger här, skärpning killar! Enorma betongkonstruktioner med massor av hyresrätter ska det va. Grå husfasader. Identiska. Och en liten balkong till varje lägenhet. Kanon. Skit samma att husen blir dubbelt så höga som träden så att de verkligen dominerar landskapet oavsett hur många träd vi låter växa upp emellan, vem bryr sig om natur ändå. Ett plus är om vi bygger några områden på toppen av höjder, så att man kan se dessa åbäken från extra långt avstånd."
"- Hmm, ok. Husen ska bli fula säger du... Det finns ingen risk att husen på grund av sin placering, bristande standard och fula utseende anses oattraktiva och på sikt endast bosätter människor i de lägre samhällsklasserna och på så sätt bidrar till försämrad integration, ökade samhällsklyftor och högre brottslighet i de berörda områdena, vilket ytterligare bidrar till att göra dem ännu mindre attraktiva och på så sätt bilda en slags ond cirkel?"
"- Eeeh, hmm, ööh, nej då, vi döper gatunamnen efter olika teman, säg, ööh, olika astronomiska termer, typ, mångatan och siriusvägen. Möjligheterna är ju oändliga. Instrument, verktyg, former, bakverk... Endast fantasin sätter gränser! Vem fan vill bo i nån sunkig villa på Björkvägen, när man kan bo på TRIANGELGATAN?"
"- Ja men då så. Jag är övertygad! När kan ni börja bygga?"
En lätt påminnelse för den som har missat det: Det finns länder - flera stycken faktiskt - där ingen bor så här, eftersom de inte hade någon socialistregim tvingade på sin befolkning hus som ingen tyckte om =D
No comments:
Post a Comment