Ännu en dag

Ännu en dag...

Försov mig (eller inte, jag vaknade jättepigg och i tid men hade ingen motivation att gå upp ur sängen) och gick på lektion.

Efter 2 ½ timme av "Är ni med? Är ni med? Jättelätt! Är ni med?" och ett gäng halvtimmeslånga raster bar det hemåt.

Köpte en Dumle-glass för 21:-.

Kom hem.

Diskade inte.

Ringde British Airways. Fick ett "inte officiellt" nummer som jag skulle ringa (helst utan att säga vem som gett det till mig), men jag orkade inte ringa det eftersom...

Att vänta i telefonkö gjorde mig hungrig så jag lagade lite mat, och diskade inte.

Pysslade lite, fyllde bland annat på O'boy-plåtburken med en ny sån refill-o'boy-påse, som jag förstås lyckades öppna för våldsamt så det blev o'boy-pulver över hela spisen.

Syrran på besök, såg på "Inför melodifestivalen", brinnande husvagnar och fick hjälp med deklareration. Lite som frågesport, massor av roliga frågor måste man svara på, om man har "näringsverksamhet". "Generellt ersättningsavdrag för skattepliktigt överskott", osv.

Diskade inte.



Och, emellanåt, gjorde jag fullständigt ointressanta saker.

Grattis världen!

Jag har firat mitt nya internetabbonemang med att sitta uppe jättesent och lagt upp en första bunt med bilder från australien.


http://www.facebook.com/album.php?aid=1908&l=bc5b3&id=506817504


God natt...

"Telefonsupporten vs Jan", favorit i repris

5 april:
Jan beställer Com hem. Jan letar upp modemet jag hade från förra abbonemanget och kopplar in det. Internet fungerar inte. Supporten har stängt för dagen.

10 april (när supporten öppnat igen):
- Jan: "Hej, jag har vill använda ett annat modemet än det jag väntar på, eftersom det säkert kommer ta minst 80 dagar till innan jag får det."
- Norrlänning: "Ok, ge mig serienummret."
- Jan: "00B153F...osv"
- Norrlänning: "Klart, det gick jättebra. Det kan ta upp till 24 timmar innan det fungerar."

24 timmar senare, 11 april:
- Jan: "Hej, jag ringde igår och vill exakt samma sak som då."
- Annan norrlänning: "Ok, ge mig serienummret."
- Jan: "00B153F...osv"
- Annan norrlänning: "Nej, det går ju inte. Ditt modem fungerar inte."
- Jan: "Eh?"
- Annan norrlänning: "Det ska inte fungera. Alla med såna modem ska ha fått nya modem. Du får vänta på modemet som hör till ditt abbonemang.

17 april:
- Jan (efter, för första gången, knappt någon telefonkö alls): "Hej, var fan är mitt modem?"
- Nån: "Vårt system är nere just nu. Ring oss igen senare."

Senare:
- Jan: "Hej, var fan är mitt modem?" (fast med snällare ord)
- Icke-norrlänning: "Ditt paket har legat på Kronoparksjouren sedan den 11 april. Du får hämta ut det, och sen ringa oss och ge oss serienummret så vi kan logga in dig på ditt nya modem."
(Nån på posten ska DÖ, för jag fick ingen avi.)

En tur till jouren senare och 10 minuter i telefonkö:
- Jan: "Hej, jag har fått ett nytt modem. Jag vill använda det."
- Första killen hittills: "Ok. Jag fixar det."
- Jan: "Ok, du behöver inte serienummret?"
- Killen. "Nej, jag har det här, så det kunde ju hon du pratade med nyss ha gjort åt dig faktiskt."


Jag tror att det finns en konspiration eller nåt som inte vill att jag ska få använda Internet.

Förresten känns till och med 2MBit helt plötsligt lite onödigt när jag inser att min hårddisk bara kan skriva saker i 1 MBit.

Förlåt för den här tråkiga läsningen, jag var bara tvungen att få ur mig lite hat och aggresioner. =)

Bättre än inget

Jag har en egen lägenhet!

Den är inte stor, jag har inga gardiner (eller det har jag, men de är så fula att efter att jag hängt upp dem bara för att se hur de såg ut så tog jag ner den igen eftersom de såg helt bedrövliga ut), jag har inga lampor i taket, jag har inte fått upp något på väggarna, min 2.0-förstärkare är 30 år gammal och varenda knapp på den glappar, mina högtalare är lika gamla och der låter jättedåligt i förhållande till hur stor plats de tar och hur mycket de väger - och så är de ju väldigt fula också förstås, jag har ingenting på väggarna än heller så det ekar lite i rummet vilket gör att allt låter ännu värre, på min tv kan man inte titta på tv om man inte tittar genom en video, mitt dusch-draperi är för långt, jag har ingen duschskrapa och ingen slaskskrapa, rummet är fyllt av högar (eller till och med drivor) av smutstvätt, min golvlampa är JÄTTENÄRA att gå sönder, jag borde verkligen verkligen dammsuga golvet, jag har inte fått ditt soffa eller soffbord än och jag har inte en aning om än hur jag ska få plats med dem än, rummet är fyllt av tomma lådor och påsar som jag inte burit iväg till förrådet än, jag har inte internet än, mina två växter ser ut att vara redo att gå i pension... och så vidare.

MEN:
Det är bättre än inget!

Här är mitt liv

När jag klev av bussen till Molkom, så är det första jag ser en... (trumvirvel) EPA-TRAKTOR! Älska Molkom.


Nåväl. Jag tar måndagmorgonen för å illustrera mitt liv.
"Du får åka med Per till bussen." säger mamma.
"Å nej", tänker jag, "det här kan aldrig sluta väl".
Äter min frukost (som jag köpt själv, resten av familjen äter gröt eller nåt), duschar INTE (det får man göra morgonen innan, finns inget varmvatten på morgonen nu för tiden), och knatar ut till min brors nya bil.

På väg dit hör jag "utss utss utss utss utss" och tänker "nej, det finns inget sätt det här kan sluta väl". Kliver in i bilen och ser att där ligger minsann ett exemplar av "Super Dance Hits 1994". Vi åker i väg och under den 3 km långa grusvägen till Molkom har jag ALDRIG varit så säker på att jag kommer dö, när jag t ex hoppade fallskärm kände jag mig riktigt trygg och säker jämfört med under den här bilfärden. "Om vi möter en bil nu så är det kört. Helt kört. Då dör vi." var min enda tanke.

Lyckligtvis mötte vi ingen bil och vi kommer fram till busshållplatsen utan allvarliga skador (bortsett från mitt liv som antagligen blev 2 år kortare).

Kliver på bussen. Min bror sätter sig längre bak, och hela bussen har sån otur att någon min bror känner också kliver på bussen. De börjar konversera, eller snarare, min bror börjar konversera. Några lösrykta citat:

(och kom ihåg att min bror är väldigt högljudd, pratar extrem värmlandska och har vissa talsvårigheter och kan inte uttala vissa ljud)

"Ja träffa Lasse på falåsen å feck mej en kopp kaffe"
"En får inte va bortskämd, en får ta bussen ibland å titta på schejer" (och bussen är full med vårklädda fjortisar)

Jag gjorde mitt bästa för att stänga ute hans gastande, tills jag kommer på... "JA! Jag har en mp3-spelare i ryggsäcken! YES!!!"

Sen gick jag av bussen och hade ett relativt normalt liv.

För den som undrar så har alltså min bror Asbergers, så egentligen är jag kanske elak eller nåt, men den som vill vara snäll mot honom får jättegärna byta liv med mig.

Ibland undrar jag om inte jag har fått en släng av det också (repetitiva intressen, oförmögen till social interaktion, bla bla), det vore ju trevligt i så fall, då hade man nåt å skylla på =/


Nåväl, jag har en ny lägenhet, det känns som den är flera tusen kvadratmeter stor, fast det vet man ju att det slutar kännas så den sekund man har ställt in säng, soffa, tv, skrivbord... jag undrar faktiskt redan nu hur i helvete jag ska få plats med det. =(


Jaja.

Tack å hej, leverpastej!