Om...

En gång i tiden tyckte jag så här:

Allt man behöver finns i Karlstad. Alla städer större är Karlstad är bara onödigt stora och har bara nackdelar, desto större stad desto värre, och störst och därför värst av alla är förstås Stockholm, där alla är stressade och springer i rulltrapporna och är kriminella eller brats och har bostadsbrist och bor i betongförorter och åker tunnelbana. Ekvationen fortsätter förstås gälla på ännu större städer i utlandet som därför är precis likadana fast ännu värre, och man åker bara till dem för att besöka de lokala sevärdheterna (Eiffeltornet/Colloseum/Operahuset etc).

(Att ha föräldrar som betraktar en biltur till Norge som ett enormt projekt kan ha bidragit en del till en viss inskränkthet...)

Sen pluggade jag ett halvår i Australien och insåg ett och annat... (Fast Stockholm tycker jag faktiskt fortfarande inte om. =P)



Tänk om jag inte hade gjort det? Vad hade jag gjort nu då? Var hade jag varit och vad hade jag haft för ambitioner och mål?

Och hur nöjd hade jag varit med det?




Karlstad - inte alls allt man behöver. (Första Google-bild-träffen på "Karlstad")




Melbourne - inte en enda betongförort. Någonstans alls. (Första Google-bild-träffen på "Melbourne")


Bildkällor www.jarnling.se och global.tulane.edu