Status och ett jävla gnäll

Dagar kvar till inlämning av utkastet: 6
Antal sidor: 40
Antal källor: 17
Punkter kvar på att göra-listan: 38


Idag har inte alls varit en bra dag. Lustigt, därför att idag är annars en dag som ganska många antagligen tycker är en ganska bra dag. Åtminstone över medel. Det har ju varit konferens, med såna hurtiga självhjälpsföreläsare med workshops och självhjälp och roliga övningar, toppad med nån slags matlagningsskola, fyrarättersmiddag och nattklubb. Dessutom förbannat fint väder.

Men för Jan, inte då.

Det ironiska är att på bussen till konferensen fick en briljant idé: att skriva en lista över allt som är dåligt i mitt liv, och hur jag kan göra det bättre. Sen skulle jag läsa listan varje dag och försöka göra så många punkter som möjligt. Ingen ny idé iofs, jag har haft den massor med gånger, men den här gången vore det annorlunda. Så fort jag är klar med exjobbet skulle jag börja ägna mig åt listan. Skitbra.

Under motivation- och positiva-attityder-heja-heja-föreläsningen, skulle vi göra ungefär en sån lista. Nästan som ett tecken. Synd bara att han innan det lyckades dra upp en massa saker som visserligen var väldigt bra, men som fick mig att tänka efter lite och inse att jag är helt värdelös på precis samma saker idag som för 15 år sen och att den enda skillnaden mellan nu och då är att jag tjänar mer pengar, har mindre tid och att omgivningen har mer hyfs än att säga "fröken fröken jag vill inte gå med jan" (flashback från 2&2-tåget till gympasalen i lågstadiet). Suck. Jans positiva attityd föll lite.

Sen lämnade jag konferensen när de roliga sakerna började på kvällen. Exjobbet kallade. Nåja, det var nog ingen som märkte nåt ändå.

När jag stod och väntade på bussen hem, kastade någon ett ägg. Det kom från bakom mig, och landade knappt två meter framför mig. ETT JÄVLA ÄGG. Vad händer med världen? Kul å behöva ställa sig under bastu-busskuren på grund av risk för flygande ägg.

Hemma spenderade jag kvällen åt att plita på exjobbet och äta en sunkig fryspizza.

Och så naturligtvis, har jag varit dummare än Pucko och drygare än Yes hela dagen, men det är ju helt normalt. 5 timmar sömn har ju också varit helt normalt den här veckan (och att förolämna föreläsare genom att somna har ju blivit min grej nu).


Nej, detta är sannerligen inte den bästa dagen i mitt liv.

I fall nån inte orkar titta på Youtube-klippet så gör det ingenting, det är bara Di Leva som sjunger "Vem ska jag tro på när allt är så här"