Så här ligger det till, för den som inte missat det...
1. Det är helt lagligt att göra kopior av filmer och musik som man själv äger eller som sänds på TV, för privat bruk. Detta kallas privatkopiering.
2. CopySwede är en organisation som representerar en massa upphovsmän av filmer, musik och böcker, inkl STIM, svenska läroboksförfattares riksförbund och så vidare. Denna organisation lyckades (precis som motsvarande organisationer i många andra europeiska länder) lobba igenom en lag om "kassettavgift". Eftersom upphovsmännen som CopySwede företräder tycker att de förlorar oerhört stora mängder pengar på den där privatkopieringen, fungerar det helt enkelt så att man har lagt en beskattning på alla kassettband, brännbara CD- och DVD-skivor, MP3-spelare och digitalboxar med hårddisk. Denna beskattning räknas ut per gigabyte och pengarna går direkt till CopySwede som delar ut det till sina medlemsorganisationer (senast 2008: 169 miljoner).
Detta ska alltså kompensera för privatkopiering, dvs laglig kopiering. En liten fotnot är att det finns en annan lag som gör det olagligt att kringgå alla typer av kopieringsskydd. Beroende på hur man tolkar det, kan man säga att eftersom DVD-filmer normalt är krypterade, också är olagliga att kopiera ens för privat bruk.
3. CopySwede anser alltså att lagen inte är ett dugg absurd och vill nu att även externa hårddiskar, eftersom dessa tydligen i huvudsak används till att kopiera filmer och musik, också ska beskattas.
4. Det enda sättet att som konsument undvika kassettavgiften är att registrera sig hos CopySwede som "professionell användare". Då får man ett nummer, som man tydligen kan ange hos ett extremt begränsat antal försäljare [HELA listan] och köpa skivorna med avgiften avdragen. Detta kräver dock att man driver just en professionell verksamhet av något slag. Det kräver också att man fyller i ett formulär vid varje årsskifte där man anger ett estimat på hur många olika kassetter och skivor man köpt av olika typer.
Desto mer man tänker på det, desto mer sinnessjukt inser man att det är.
Tankenötter:
* Jag tänkte efter lite och inser att INGEN av den media jag själv konsumerar är laglig att göra kopior av, ens för privat bruk, då i stort sett allt är kopieringsskyddat. Vore det inte rimligt då att lägga skatten på de filmer och den musik som faktiskt går att kopiera?
* Bilar KAN användas till bankrån. Varför inte beskatta alla bilister på nån godtycklig summa och ge pengarna direkt till bankerna?
Tuesday, January 11, 2011
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Artisterna verkar ifs kunna få kopiera hur mycket musik som helst av vem som helst, men då heter det "cover".
Hur liten skillnad kan det ens få vara? Vissa är ju grymt svåra att skilja från originalet.
Man kanske kan kopiera musik helt lagligt om man rippar till ett icke-lossless-format och kallar det covers (detta under förutsättning att man sprider den efteråt, och tjänar pengar på den).
Nej, här sitter jag och har vanvettiga och skeva idéer om hur man tar sig förbi absurda lagar. Dethär går inte för sig.
/Simon
Fast artister behöver förstås skaffa rättigheter att spela in covers. Finns ju gott om exempel särskilt inom dansmusik osv där man samplar mycket musik där låtar aldrig kan släppas öht eller där man måste förhandla om rättigheter i flera år innan låtarna kan släppas... Ett helt annat WTF med andra ord...
Precis. Det är en av anledningarna till att idén är skev, vanvettig och felaktig. =)
Tre takter har jag hört nångång nånstans ska vara max vad man får "låna" utan att be om lov [citation needed]. Utöver det så är det väl bara att ta konsekvenserna av vad man hittar på.
Post a Comment