Avatar: 2D vs 3D

Ok, så nu är jag en av nördarna som sett Avatar två gånger, en gång i 2D, en gång i 3D, och som den medmänniska jag är tänkte jag göra lite public service och dela med mig av mina extremt rätta åsikter.

Först lite bakgrundshistoria: För några år sen såg jag en 40 minuter lång film i 3D om djuphavsfiskar. Filmen var inte särskilt intressant men jag blev frälst direkt och tyckte att alla filmer omedelbart borde börja göras i 3D.

För nån månad sen såg jag Avatar på SF (var annars? vem vill ha valmöjlighet?) i Karlstad. Tyckte att det var åtminstone en av de snyggaste filmerna jag sett, tillräckligt snygg för att sminka över den kanske inte alltid helt briljanta och unika handlingen. Men bara i 2D. "3D måste ju vara likadant fast ännu bättre!", tänkte jag.

Så i fredags såg jag den i 3D.

Och jag är faktiskt inte särskilt imponerad - tvärt om.

Till att börja med, så tillförde 3D helt otroligt lite till filmen. Under hela filmen var det två korta klipp där djupet gav nån som helst extra "upplevelse". Resten av filmen tillförde det inte mer än vad det hade gjort om man spelat in en romantisk komedi i 3D. Ibland var det till och med distraherande (ofta pga undertexterna som ibland hamnade på helt fel djup). Dessutom var filmen allmänt suddigare, särskilt när saker rörde sig.

Men värst av allt: Det som gjorde att jag föll för den första filmens utseende var att det var så förbannat färgglatt och detaljrikt. Särskilt på nätterna, när allt var självlysande.

Billig effekt, visst, men förbannat jävligt snyggt var det. Hela tiden. I 2D.

Nu satt man helt plötsligt och tittade på det genom ett par solglasögon.

Att ljuset blir klenare och filmen mörkare när man ser den genom ett par 3D-glasögonen är ju helt logiskt (det bygger ju, trots allt, på att hälften av ljuset filtreras bort), men lite snabbt googlande visar att biograferna kan (bör) sätta in en starkare lampa i projektorn för att kompensera den halverade ljusstyrkan. Nåt sånt har man tydligen inte ägnat sig åt på Bergakungens "Etta" här i Göteborg i alla fall. Lite mer googlande visar att "RealD" (den teknik som SF använder) är den billigaste och sämsta av de tre leverantörerna av 3D-"maskinerier" (Dolby, Imax, RealD). Yeay. Så, nästa gång jag ska se en 3D-film får jag väl bojkotta SF och istället gå till... öööh... fan.