TV

Det görs många svenska versioner av utländska gameshows nu. Wipeout och "I survived a Japanese game show" ("Hjälp! Jag är med i en japansk TV-show").

Tydligen är vanliga svenskar inte roliga nog eftersom de svenska versionerna envisas med att bara innehålla en massa B-kändisar som larvar och gör sig till. Usch.


Den där relativt nya trenden med program som följer folk på deras arbetsplatser (Airport/Arlanda, etc) tycker jag är lite intressant . Om man tittar tillbaka:

Först dramor, såpoperor, etc. Påhittade människor i påhittade situationer. Sen kom dokusåpor. Riktiga människor i påhittade situationer. Nu är det program som Deadliest Catch, Airport, osv. Riktiga människor i riktiga situationer. Det enda rimliga nu är att nästa trend blir ännu riktigare människor i ännu riktigare situationer. Jag ser framför mig:

"Busschaufförerna. Följ den stressiga vardagen för busschaufförerna på buss 771. Avsnitt 18:48. En ovanligt varm dag med temperaturer uppemot 19 grader utomhus orsakar bastuvärme innuti den gamla bussen som saknar luftkonditionering. Jörgen, busschaufför sen 8 år tillbaka, måste stå ut med värmen, lugna sina förargade passagerare, och samtidigt hålla tidtabellen."

Visste ni att jag blev inbjuden till intervju för en dokusåpa för några år sen? Jag tackade vänligt men bestämt nej till det... Och jag ångrar mig faktiskt inte ett dugg efteråt.


PS. Robinson 2009 är helt ok, förrutom den mycket irriterande programledaren och de helt improviserade reglerna.