Monday, October 27, 2008
Tuesday, October 21, 2008
Fyra låtar
De tre bästa låtarna just nu
U2: The Hands That Built America får mig att vilja åka tillbaka till New York, eller åtminstone se filmen Gangs of New York, och att tycka att U2 är världens bästa låtskrivare. Njuter av soundet och får gåshud av låttexten...
Guns 'n' Roses: Paradise City får mig att vilja spela mer Burnout Paradise och skaffa Guitar Hero. Och att lyssna på låten en gång till. Och önska att jag vore lite rockigare. Och hade en bättre stereo.
Chubby Checker: Let's Twist Again... Ja, frisyren har jag ju redan. Ska bara lära mig hans moves ända intill perfektion, särskilt de mellan 1:00 och 1:30, och när de blir inne igen - för det blir de - då jävlar.
Bäst låt för tre och ett halvt år sen
När jag råkade höra Heaven Knows med Squeeze var det första jag tänkte "jag har bloggat om den här låten". Och det hade jag. Den 7 mars 2005 i ett inlägg som hette "the album", där jag valde den som den inledande - eftersom det var den gladaste - låten i det perfekta depp-albumet. Jag var nog inte så glad när jag skrev det inlägget (jag gissar det, eftersom de första två raderna i inlägget var: "Livet är hårt. Är det min tur att ha lite medgång snart? Här är det perfekta depp-albumet...")
PS. Jag fick aldrig nån medgång...
U2: The Hands That Built America får mig att vilja åka tillbaka till New York, eller åtminstone se filmen Gangs of New York, och att tycka att U2 är världens bästa låtskrivare. Njuter av soundet och får gåshud av låttexten...
Guns 'n' Roses: Paradise City får mig att vilja spela mer Burnout Paradise och skaffa Guitar Hero. Och att lyssna på låten en gång till. Och önska att jag vore lite rockigare. Och hade en bättre stereo.
Chubby Checker: Let's Twist Again... Ja, frisyren har jag ju redan. Ska bara lära mig hans moves ända intill perfektion, särskilt de mellan 1:00 och 1:30, och när de blir inne igen - för det blir de - då jävlar.
Bäst låt för tre och ett halvt år sen
När jag råkade höra Heaven Knows med Squeeze var det första jag tänkte "jag har bloggat om den här låten". Och det hade jag. Den 7 mars 2005 i ett inlägg som hette "the album", där jag valde den som den inledande - eftersom det var den gladaste - låten i det perfekta depp-albumet. Jag var nog inte så glad när jag skrev det inlägget (jag gissar det, eftersom de första två raderna i inlägget var: "Livet är hårt. Är det min tur att ha lite medgång snart? Här är det perfekta depp-albumet...")
PS. Jag fick aldrig nån medgång...
Jan vs IKEA
Jag var på en liten tur till IKEA för ett tag sen. Inget märkvärdigt egentligen, en liten tur för å köpa lite blandat småplock sådär som jag borde göra mycket oftare än vad jag gör. Absolut inget märkvärdigt, om det inte vore för att det gick så som det bara kan gå för Jan, och eftersom min värdighet är kvar i Maxis frysdisk så kan jag ju lika gärna blogga om det.
Så jag är på IKEA.
Precis allt jag ville ha var antingen slut, eller passade inte nånstans i min lägenhet (eller, uppenbarligen, var lite för otympligt att släpa ombord på en buss). Lyckas bara köpa ett nytt sofföverdrag att gömma min fula soffa under, en ny skrivbordslampa och två lågenergilampor.
Missar bussen hem med 2 minuter. 28 minuter till nästa. Det regnar.
Går till macken vid busshållplatsen för att köpa tröstgodis: Går in, tar Gott & Blandat-påse, betalar, går därifrån. Glömmer godispåse på disken. Kassörskor ropar "du hallå du du du glömde här". Försöker desperat komma på nåt fyndigt i stil med "oj då, undrar när jag upptäckt det" eller nåt annat torrt, men lyckas inte alls. Går därifrån. Fort. Hör en kassörska säga "Han verkade lite--" innan dörrarna stängs bakom mig. Man kan ju aldrig vara säker, men jag tror inte det var nåt bra adjektiv hon tänkt säga.
Kommer hem, trot eller ej.
Mår lite illa eftersom jag åt upp hela godispåsen på mindre än en kvart.
Inser att skrivbordslampan jag köpte var precis lika vinglig som visningsexet. Inser att sofföverdraget var JÄTTEFULT. Det enda köpet som var perfekt, var glödlamporna.
(En vecka senare)
Börjar fundera över om min trasiga fjärrkontroll till TV:n går att få utbytt på garantin, och om jag i så fall måste lämna in hela TV:n.
Upptäcker av en slump att fjärrkontrollen inte är trasig. Det är lågenergilamporna från IKEA som stör ut den.
Vad lär vi oss av detta?
1. Köp inte lågenergilampor från IKEA. (Alternativt köp inte en TV från Philips)
2. Egentligen ingenting mer. Inte jag i alla fall, och det är väl lite det som är problemet...
Så jag är på IKEA.
Precis allt jag ville ha var antingen slut, eller passade inte nånstans i min lägenhet (eller, uppenbarligen, var lite för otympligt att släpa ombord på en buss). Lyckas bara köpa ett nytt sofföverdrag att gömma min fula soffa under, en ny skrivbordslampa och två lågenergilampor.
Missar bussen hem med 2 minuter. 28 minuter till nästa. Det regnar.
Går till macken vid busshållplatsen för att köpa tröstgodis: Går in, tar Gott & Blandat-påse, betalar, går därifrån. Glömmer godispåse på disken. Kassörskor ropar "du hallå du du du glömde här". Försöker desperat komma på nåt fyndigt i stil med "oj då, undrar när jag upptäckt det" eller nåt annat torrt, men lyckas inte alls. Går därifrån. Fort. Hör en kassörska säga "Han verkade lite--" innan dörrarna stängs bakom mig. Man kan ju aldrig vara säker, men jag tror inte det var nåt bra adjektiv hon tänkt säga.
Kommer hem, trot eller ej.
Mår lite illa eftersom jag åt upp hela godispåsen på mindre än en kvart.
Inser att skrivbordslampan jag köpte var precis lika vinglig som visningsexet. Inser att sofföverdraget var JÄTTEFULT. Det enda köpet som var perfekt, var glödlamporna.
(En vecka senare)
Börjar fundera över om min trasiga fjärrkontroll till TV:n går att få utbytt på garantin, och om jag i så fall måste lämna in hela TV:n.
Upptäcker av en slump att fjärrkontrollen inte är trasig. Det är lågenergilamporna från IKEA som stör ut den.
Vad lär vi oss av detta?
1. Köp inte lågenergilampor från IKEA. (Alternativt köp inte en TV från Philips)
2. Egentligen ingenting mer. Inte jag i alla fall, och det är väl lite det som är problemet...
Sunday, October 19, 2008
Prioriteringar
Min tv-hörna:
Philips 32" (5000:-)
PS3 (3000:-)
Popcorn Hour (1500:-)
PS2 (1200:-)
SNES (250:-)
IKEA Lack (75:-)
Just precis, mina prioriteringar är åt helvete. (Jag lovar, nästa lön ska gå åt till saker som inte lyser, brummar eller blinkar...)
Philips 32" (5000:-)
PS3 (3000:-)
Popcorn Hour (1500:-)
PS2 (1200:-)
SNES (250:-)
IKEA Lack (75:-)
Just precis, mina prioriteringar är åt helvete. (Jag lovar, nästa lön ska gå åt till saker som inte lyser, brummar eller blinkar...)
Saturday, October 18, 2008
Bilder på Facebook + filosoferande
Har just laddat upp de sista bilderna från resan till Facebook...
En av de mest spännande insikterna när man satt där i Central Park var att folk faktiskt BOR på Manhattan. Många dessutom. Helt naturligt i och för sig, men det faller på något sätt förbi när man bara ser staden på TV.
Alltså, folk går ut med hunden, föder ungar, växer upp, går i skola, går på bio, tränar, köper man, tittar på tv, beställer pizza och går ut på krogen. Lite som Friends och Seinfeld, fast 1 620 867 stycken. Och sisådär ytterligare 18 miljoner om man räknar hela NYC.
...och det mest absurda är hur enormt annorlunda deras liv är mot ens eget - jag och New Yorkarna kunde precis lika gärna fötts på olika planeter. När denna insikt väl har satt sig, så lämnade vi staden för att åka till Missouri, för att slås av exakt samma sak en gång till. En tredje planet! Huga.
Hmm... det märks att jag aldrig varit i Asien, Afrika eller Sydamerika tror jag... och nu jag blir lite deprimerad över hur stor världen är.
God natt.
En av de mest spännande insikterna när man satt där i Central Park var att folk faktiskt BOR på Manhattan. Många dessutom. Helt naturligt i och för sig, men det faller på något sätt förbi när man bara ser staden på TV.
Alltså, folk går ut med hunden, föder ungar, växer upp, går i skola, går på bio, tränar, köper man, tittar på tv, beställer pizza och går ut på krogen. Lite som Friends och Seinfeld, fast 1 620 867 stycken. Och sisådär ytterligare 18 miljoner om man räknar hela NYC.
...och det mest absurda är hur enormt annorlunda deras liv är mot ens eget - jag och New Yorkarna kunde precis lika gärna fötts på olika planeter. När denna insikt väl har satt sig, så lämnade vi staden för att åka till Missouri, för att slås av exakt samma sak en gång till. En tredje planet! Huga.
Hmm... det märks att jag aldrig varit i Asien, Afrika eller Sydamerika tror jag... och nu jag blir lite deprimerad över hur stor världen är.
God natt.
Wednesday, October 1, 2008
USA - sammanfattningen
"Vad gjorde ni då?"
Det här inlägget är inte rättstavat, inte filtrerat på ointressant innehåll och innehåller inga bilder (de kommer senare om jag orkar).
New York City.
Vi blev misstänkt utfrågade av "homeland security" (what's the purpose of your stay here? How long are you staying? Where are you living?" osv)
Vi såg frihetsgudinnan (och föstes runt som boskap - eller fångar i ett koncentrationsläger - genom säkerhetskontrollerna). Frihetsgudinnan är mindre än man tror om man inte tror nånting men större än man tror om man tror den är mindre än man tror. Så vi tyckte den var stor. Som turist får man klättra upp precis under fötterna på den - och det är definitivt högre än man tror.
Vi var uppe i Empire State Building. Högt, men kallt och blåsigt.
Under tiden i New York gick vi från "KOLLA KOLLA KOLLA där är empire state building!!!!" till "Kolla, där är det igen" till "alltså det där är ju överallt" (några dagar till så hade vi kommit till "där är det, då ska vi höger nu").
Vi var i lobbyn i Chrysler Building (Art Deco är fantastiskt).
Vi var vid Ground Zero. Vi konstaterade att det kändes ofattbart att det brukade stå två hus, dubbelt så höga som alla andra i hela staden, precis där.
Vi var där igen den 11:e september. Presidentkandidaterna som träffades där såg vi inte (massor av avspärrningar, märkligt) men på kvällen var vi där och såg de två skylightsen som stod där de två tornen brukade stå. Förrutom att inte ljusen stod där, utan nån kilometer bort, på taket av ett parkeringshus.
Vi såg Icon of Hope, ett konstverk som tidigare stog på torget i World Trade Center, som höll men fick ganska mycket stryk när två höghus trillade ner över det, och som nu står i Battery Park. När vi var där var det omringat av amerikanska flaggor som innehöll namnen på alla som dog i attacken. Jan rös.
Vi åt ohälsosamt många pizza slajsar. (Det gör inget.)
Vi var på Times Square.
Vi tröttnade på "alla jobbiga turister" på Times Square.
Vi åkte gul taxi.
Vi åkte ohälsosamt mycket tunnelbana. Där såg vi gatumusikanter på en helt annan nivå än nån annanstans, damer i kostym som lyssnade på "I'm too sexy" i så hög volym att det hördes i hela vagnen, och tanter som skrek WAWAWAWAWAWAWA helt spontant i nåt slags försök att överrösta nåt larm. Vi träffade också Mr. Z och hans kompanjon. Mr. Z var väldigt full och var väldigt nära att spilla öl i mitt knä när han förtäljde för vagnen hur bra han var. Hans kompanjon såg, som Ewa sa, helt normal ut, förrutom att han hade en kam i håret.
Ewa snöt grått.
Vi var på Wall Street och New York Stock Exchange. Det var avspärrat och trångt.
Av en slump, såg vi fiket i Seinfeld.
Inte av en slump, såg vi huset där Friends bor.
Vi exponerades för ohälsosamt mycket reklam för militären.
Vi såg hus och hotell som var så dyra, så dyra, så dyra.
Vi handlade, oj vad vi handlade. Det fanns en affär som var lika dyr som hemma: H&M. Jans förmåga att köpa kläder i fel storlekar och fel färger upphör aldrig.
Vi handlade inte i Chinatown.
Vi var i en skoaffär där en personal sa "Lemme know if there's anythin you like, I'll hook you'all up with good prices, aait?"
Vi såg en Broadway-musikal. Vi såg Chicago, det var den enda det fanns halva-pris-biljetter till och som vi kände igen namnet på. När vi frågade en personal om han kunde berätta jättesnabbt vad den handlade om, berättade han glatt med stereotypiskt (t ex läspande) homosexuell röst, gav han oss en summering och avslutade med "There's lots of jokes, lots of singing, lots of dancing, you're gonna love it!" (och en avslutande stereotypisk handvinkning)
Vi var på Guggenheim museum. Det var jättekonstigt. Ewa är övertygad om att hon såg Colin Powell.
Vi täckte in det mesta av Central Park. Central Park är tokstort. Och luktar hundpiss på morgonen. Överallt.
Vi brände oss i solen, och såg att det var en värmevåg på väg till sverige - med temperaturer på UPP TILL 15 GRADER!
Vi förstod aldrig Farenheit eller märkliga vikter.
Vi käkade kinamat i ett köpcentrum med överraskande grym panoramavy över Brooklyn Bridge.
Vi gick. Oj jävlar vad vi gick. Ni förstår inte hur mycket vi gick. Så mycket gick vi.
De flesta frukostar vi åt bestod av smörgåsar från Han's 24Hour Super Market, på några bänkar mitten av 7th Avenue. Det var trevligt.
Vi var på Grand Central Terminal (Grand är en underdrift). På toaletten gav en gammal gubbe mig komplimanger för mina vackra blå ögon. Läskigt på SÅ många sätt.
Vi såg ett gäng som slängde upp några staket, en stereoanläggning med disco-musik, trädde på sig rullskridskorna och körde lite roller-disco. En bit bort höll en spansk tidning nån slags festival.
Vi stötte på två filminspelningar. Den ena var jätteavspärrad och ganska centralt och säkert nån häftig hollywood-film, men håll utkik efter Law & Order, säsong 19, avsnitt 4. Vi står bakom kameran i nåt litet klipp. visst är ni avundsjuka? inte?
Vi bodde på Upper West Side cirka 10 kvarter norr om Jerry Seinfeld, vi vandrade i en pyttepytteliten del av Harlem, och var ett tag i Greenwich, SoHo, East Side, China Town, Little Italy och Williamsburg, och en hel massa andra stadsdelar. Vi satt i Battery Park och City Hall Park, såg Radio City Hall och Rockefeller Center, och besökte biblioteket som kostade typ en miljard å bygga, och hälsade på FN.
Vi var på Metropolitan Museum of Art, som innehöll fler grekiska föremål än det finns i typ Grekland. Och ett egyptiskt tempel. Ett HELT egyptiskt TEMPEL, liksom.
Vi la märke till att det inte är helt onormalt med mer personal än kunder i en butik, och att servicenivån är typ ljusår bättre än den svenska.
...och en hel massa andra saker. Kan nog säga att jag aldrig gått så mycket och haft så ont i benen som några av dagarna i NYC...
Som Ewa sa, "det finns inte nån anledning får någon att bo någon annanstans än här". Jag höll med.
Två dagar på en farm utanför Kansas City
Det var dagen innan nån slags ko-sortering, så hela släkten Jackson hade återvänt till gården för att hjälpa till med det, så även sonen Jackson. Med sig hade han sin österrikiska flickvän för moraliskt stöd (de båda blev alltså ihop i Australien), och så var det vi då som skulle få se New Yorks ultimata motpol.
Först söp vi skallen av oss och pratade med amerikaner om hur landet var på väg mot sitt sönderfall (och det var amerikanerna som sa så).
Dagen efter träffade vi Dutch. En äkta cowboy. Med vapen och cowboy-hatt och allt. Seriöst. Han sa "Howdy, how you all fokes doin?" med sydstatsdialekt. Och han var på riktigt.
Sen satt vi och matade på lager på lager av sololja medan vi satt i stekande värme och såg hur släkten Jackson flyttade djur fram och tillbaka i nån slags labyrint. Sen tog vi en ridtur. Jepp, det är sant. (Hästen tänkte nog "jag vette fan var han försöker få mig å gå. jag skiter i honom och följer efter de andra". Det gjorde inget.)
Tre dagar i Springfield
Efter kosorteringen följde vi med våra internationella vänner till deras hem i Springfield. Vi konstaterade snabbt att i en amerikansk småstad är det omöjligt att överleva utan bil. HELT jävla omöjligt. Det är typ kilometer mellan trottoarerna, nån buss såg vi inte någon gång, och det finns en flygplats men ingen järnvägsstation. Men men, har man en bil är det helt perfekt. 300 000 invånare och bara ~4 hus med mer än 3 våningar, och inget betong någonstans alls - Göteborg känns som en öststat i jämförelse.
Det finns faktiskt saker man kan göra i Springfield också, vi gick på en japansk restaurang där kocken stod framför bordet och lagade maten. Sen spillde en Cola ut sig i mitt knä och Jan blev mobbad av den elake kocken resten av kvällen. Vi hälsade också på i en drive-in-grotta(!) och stalkade Brad Pitts föräldrar, bland annat. Syrran hittade en drive-in-bankomat.
Sen åkte vi hem, och jag kan inte rekommendera någon att spendera 17 timmar på en flygplats. Det är jättetråkigt, trot eller ej. Att sova totalt 8 timmar på två nätter och att vara JÄTTEförkyld under tiden gör det inte ett dugg roligare, och att därför inte kunna få bort locket i öronen vid landningar på flera timmar efter man landat och näsblödning på flyget är inte heller något jag kan rekomendera.
Nåja. Förrutom resan hem har vi haft precis hur kul som helst, massor av fördomar spräckta, och har, oväntat men ändå inte, en helt ny syn på det stora landet i väst.
Nån som vill ha ett halvt kilo en-centare?
Det här inlägget är inte rättstavat, inte filtrerat på ointressant innehåll och innehåller inga bilder (de kommer senare om jag orkar).
New York City.
Vi blev misstänkt utfrågade av "homeland security" (what's the purpose of your stay here? How long are you staying? Where are you living?" osv)
Vi såg frihetsgudinnan (och föstes runt som boskap - eller fångar i ett koncentrationsläger - genom säkerhetskontrollerna). Frihetsgudinnan är mindre än man tror om man inte tror nånting men större än man tror om man tror den är mindre än man tror. Så vi tyckte den var stor. Som turist får man klättra upp precis under fötterna på den - och det är definitivt högre än man tror.
Vi var uppe i Empire State Building. Högt, men kallt och blåsigt.
Under tiden i New York gick vi från "KOLLA KOLLA KOLLA där är empire state building!!!!" till "Kolla, där är det igen" till "alltså det där är ju överallt" (några dagar till så hade vi kommit till "där är det, då ska vi höger nu").
Vi var i lobbyn i Chrysler Building (Art Deco är fantastiskt).
Vi var vid Ground Zero. Vi konstaterade att det kändes ofattbart att det brukade stå två hus, dubbelt så höga som alla andra i hela staden, precis där.
Vi var där igen den 11:e september. Presidentkandidaterna som träffades där såg vi inte (massor av avspärrningar, märkligt) men på kvällen var vi där och såg de två skylightsen som stod där de två tornen brukade stå. Förrutom att inte ljusen stod där, utan nån kilometer bort, på taket av ett parkeringshus.
Vi såg Icon of Hope, ett konstverk som tidigare stog på torget i World Trade Center, som höll men fick ganska mycket stryk när två höghus trillade ner över det, och som nu står i Battery Park. När vi var där var det omringat av amerikanska flaggor som innehöll namnen på alla som dog i attacken. Jan rös.
Vi åt ohälsosamt många pizza slajsar. (Det gör inget.)
Vi var på Times Square.
Vi tröttnade på "alla jobbiga turister" på Times Square.
Vi åkte gul taxi.
Vi åkte ohälsosamt mycket tunnelbana. Där såg vi gatumusikanter på en helt annan nivå än nån annanstans, damer i kostym som lyssnade på "I'm too sexy" i så hög volym att det hördes i hela vagnen, och tanter som skrek WAWAWAWAWAWAWA helt spontant i nåt slags försök att överrösta nåt larm. Vi träffade också Mr. Z och hans kompanjon. Mr. Z var väldigt full och var väldigt nära att spilla öl i mitt knä när han förtäljde för vagnen hur bra han var. Hans kompanjon såg, som Ewa sa, helt normal ut, förrutom att han hade en kam i håret.
Ewa snöt grått.
Vi var på Wall Street och New York Stock Exchange. Det var avspärrat och trångt.
Av en slump, såg vi fiket i Seinfeld.
Inte av en slump, såg vi huset där Friends bor.
Vi exponerades för ohälsosamt mycket reklam för militären.
Vi såg hus och hotell som var så dyra, så dyra, så dyra.
Vi handlade, oj vad vi handlade. Det fanns en affär som var lika dyr som hemma: H&M. Jans förmåga att köpa kläder i fel storlekar och fel färger upphör aldrig.
Vi handlade inte i Chinatown.
Vi var i en skoaffär där en personal sa "Lemme know if there's anythin you like, I'll hook you'all up with good prices, aait?"
Vi såg en Broadway-musikal. Vi såg Chicago, det var den enda det fanns halva-pris-biljetter till och som vi kände igen namnet på. När vi frågade en personal om han kunde berätta jättesnabbt vad den handlade om, berättade han glatt med stereotypiskt (t ex läspande) homosexuell röst, gav han oss en summering och avslutade med "There's lots of jokes, lots of singing, lots of dancing, you're gonna love it!" (och en avslutande stereotypisk handvinkning)
Vi var på Guggenheim museum. Det var jättekonstigt. Ewa är övertygad om att hon såg Colin Powell.
Vi täckte in det mesta av Central Park. Central Park är tokstort. Och luktar hundpiss på morgonen. Överallt.
Vi brände oss i solen, och såg att det var en värmevåg på väg till sverige - med temperaturer på UPP TILL 15 GRADER!
Vi förstod aldrig Farenheit eller märkliga vikter.
Vi käkade kinamat i ett köpcentrum med överraskande grym panoramavy över Brooklyn Bridge.
Vi gick. Oj jävlar vad vi gick. Ni förstår inte hur mycket vi gick. Så mycket gick vi.
De flesta frukostar vi åt bestod av smörgåsar från Han's 24Hour Super Market, på några bänkar mitten av 7th Avenue. Det var trevligt.
Vi var på Grand Central Terminal (Grand är en underdrift). På toaletten gav en gammal gubbe mig komplimanger för mina vackra blå ögon. Läskigt på SÅ många sätt.
Vi såg ett gäng som slängde upp några staket, en stereoanläggning med disco-musik, trädde på sig rullskridskorna och körde lite roller-disco. En bit bort höll en spansk tidning nån slags festival.
Vi stötte på två filminspelningar. Den ena var jätteavspärrad och ganska centralt och säkert nån häftig hollywood-film, men håll utkik efter Law & Order, säsong 19, avsnitt 4. Vi står bakom kameran i nåt litet klipp. visst är ni avundsjuka? inte?
Vi bodde på Upper West Side cirka 10 kvarter norr om Jerry Seinfeld, vi vandrade i en pyttepytteliten del av Harlem, och var ett tag i Greenwich, SoHo, East Side, China Town, Little Italy och Williamsburg, och en hel massa andra stadsdelar. Vi satt i Battery Park och City Hall Park, såg Radio City Hall och Rockefeller Center, och besökte biblioteket som kostade typ en miljard å bygga, och hälsade på FN.
Vi var på Metropolitan Museum of Art, som innehöll fler grekiska föremål än det finns i typ Grekland. Och ett egyptiskt tempel. Ett HELT egyptiskt TEMPEL, liksom.
Vi la märke till att det inte är helt onormalt med mer personal än kunder i en butik, och att servicenivån är typ ljusår bättre än den svenska.
...och en hel massa andra saker. Kan nog säga att jag aldrig gått så mycket och haft så ont i benen som några av dagarna i NYC...
Som Ewa sa, "det finns inte nån anledning får någon att bo någon annanstans än här". Jag höll med.
Två dagar på en farm utanför Kansas City
Det var dagen innan nån slags ko-sortering, så hela släkten Jackson hade återvänt till gården för att hjälpa till med det, så även sonen Jackson. Med sig hade han sin österrikiska flickvän för moraliskt stöd (de båda blev alltså ihop i Australien), och så var det vi då som skulle få se New Yorks ultimata motpol.
Först söp vi skallen av oss och pratade med amerikaner om hur landet var på väg mot sitt sönderfall (och det var amerikanerna som sa så).
Dagen efter träffade vi Dutch. En äkta cowboy. Med vapen och cowboy-hatt och allt. Seriöst. Han sa "Howdy, how you all fokes doin?" med sydstatsdialekt. Och han var på riktigt.
Sen satt vi och matade på lager på lager av sololja medan vi satt i stekande värme och såg hur släkten Jackson flyttade djur fram och tillbaka i nån slags labyrint. Sen tog vi en ridtur. Jepp, det är sant. (Hästen tänkte nog "jag vette fan var han försöker få mig å gå. jag skiter i honom och följer efter de andra". Det gjorde inget.)
Tre dagar i Springfield
Efter kosorteringen följde vi med våra internationella vänner till deras hem i Springfield. Vi konstaterade snabbt att i en amerikansk småstad är det omöjligt att överleva utan bil. HELT jävla omöjligt. Det är typ kilometer mellan trottoarerna, nån buss såg vi inte någon gång, och det finns en flygplats men ingen järnvägsstation. Men men, har man en bil är det helt perfekt. 300 000 invånare och bara ~4 hus med mer än 3 våningar, och inget betong någonstans alls - Göteborg känns som en öststat i jämförelse.
Det finns faktiskt saker man kan göra i Springfield också, vi gick på en japansk restaurang där kocken stod framför bordet och lagade maten. Sen spillde en Cola ut sig i mitt knä och Jan blev mobbad av den elake kocken resten av kvällen. Vi hälsade också på i en drive-in-grotta(!) och stalkade Brad Pitts föräldrar, bland annat. Syrran hittade en drive-in-bankomat.
Sen åkte vi hem, och jag kan inte rekommendera någon att spendera 17 timmar på en flygplats. Det är jättetråkigt, trot eller ej. Att sova totalt 8 timmar på två nätter och att vara JÄTTEförkyld under tiden gör det inte ett dugg roligare, och att därför inte kunna få bort locket i öronen vid landningar på flera timmar efter man landat och näsblödning på flyget är inte heller något jag kan rekomendera.
Nåja. Förrutom resan hem har vi haft precis hur kul som helst, massor av fördomar spräckta, och har, oväntat men ändå inte, en helt ny syn på det stora landet i väst.
Nån som vill ha ett halvt kilo en-centare?
Subscribe to:
Posts (Atom)