TV-spel är roligt

Här är en berättelse om det mest frustrerande ögonblicket jag varit med om med en handkontroll i händerna.

Spelet är Castlevania Chronicles, en remake av ett äldre Castlevania-spel från 1993. Castlevania är traditionellt skitsvåra spel.

Banan är "klocktornet". Det är tradition bland Castlevania-spel att ha ett klocktorn, och att det är den mest frustrerande banan i spelet.

Någon som är lite bättre än mig kan man se spela igenom banan här:



Lägg märke till att man rör sig ungefär lika smidigt som ett kylskåp medan det krävs precisionshopp, fienden är över-jävla-allt, och man förlorar sådär en fjärdedel av livet varje gång man blir träffad av vad som helst. Om man inte trillar på taggar förstås, då dör man direkt. Banan avslutas av en helt hysterisk och stört svår boss. Klarar man den får man spara spelet där och behöver aldrig mer spela den här döds-banan från helvetet.

Gissa hur långt jag kommit?

Jag har kommit till bossen. Inte direkt på första försöket.

Jag har dödat bossen. Inte heller direkt på första försöket.

Här kommer det roliga:

Den lilla klockan ("TIME" längst upp på skärmen) slutar inte ticka ner under animationen som visas efter att bossen är död. Tar tiden slut så dör man, naturligtvis.

När han som spelar i Youtube-klippet där uppe har 166 sekunder kvar, fick jag game over.

Jag kan inte göra annat än att hålla med han som skrev Open letter to clocktower level in Castlevania Chronicles.