Januari kommer bli hårt

Ja, minsann. Det kommer skrivas minst 40 sidor, och pillas en hel jävla massa med elaka routrar som inte gör som man vill, och presenteras och opponeras och ha sig. Och så kommer det att letas bostad. Om det lyckas, blir det flytt, och det är ju alltid lika jobbigt. Och så kommer jag inte tjäna en enda krona. Och i mina drömmar så får jag flashbacks med gråtande människor på järnvägsstationer och vaknar upp med den där "bla bla prioritera rätt saker här i livet så bla bla alla dör men inte alla lever bla bla"-insikt - och det är ju bra förrutom att jag redan fått den 117 ggr förrut och redan, för fullt, jobbar på att genomföra det:

(exjobb + bostad) --> jobb --> pengar --> (köpa mig lycklig + resa till underbara platser)

Kan inte bli bättre...

Eller jo, det är förstås en sak som saknas i den där planen (och det är inte australien, det hamnar förstås under "resa till underbara platser")... Men men, inte lätt, inte lätt.

Gott nytt år!

Fler saker som är dåliga

1. I morgon ska jag, istället för att åka hem som planerat, spendera tre timmar åt att åka till Gbg i ett fullsatt tåg, spendera tre timmar i Gbg utan att ha pengar att shoppa för, åka och titta på en lägenhet, åka tåg hem i tre timmar på ett fullsatt tåg. Det är väl typ 95% risk att jag inte får lägenheten och spenderar en hel dag och minst 400 spänn på ingenting. 85% av tiden kommer jag antingen frysa eller svettas, eftersom det är vinter.

1½. SJs hemsida suger.

2. Att sitta i en cab och glida längs nån kust med golden gate-bron och en solnedgång i bakgrunden lyssnandes på "Broken Promises" av Moments in Grace, ligga och lata sig på nån strand eller att sitta på en parkbänk sent en kväll och titta upp mot valfri storstads storslagna skyline (storstad som i "riktig storstad med skyskrapor") känns förbannat jävla avlägset. Det enda jag har är den där jävla låten och ett gäng fotografier från Google.

3. Jag tänkte, att "om jag skulle ta och trycka upp en normal bild på mig själv på Facebook", och började leta bland mina bilder på datorn. Nope, inte en enda bild där jag inte är ser svinfull ut, inte har ett leende stort nog att rymma en kamera, inte ser ut som quasimodo eller inte gör nån ful grimas eller fjantar mig på nåt jävla vis. Suck...

4. Det vanliga - Exjobbet är väldigt mycket, det är väldigt kallt, jag har ont om pengar, osv osv osv

God Jul för helvete.

"Instant fail"

"Instant fail" är modetermen som används flitigt av nördar på diskussionsforum för att spydigt meddela någon annan att den har fel. Den kan också användas för att beskriva två andra saker:

1. Eventuella raggförsök på:

(Synd att jag inte har någon räknare, vore intressant att se hur många extra besök den där bilden ger den här bloggen.)

2. Att hitta bostad i Göteborg. "Värre än Stockholm", säger dom. "2,5 miljoner sökande på 2000 lägenheter", säger dom. "Det finns ingen annan plats i världen det är så stor bostadsbrist som i sveriges storstäder", säger dom.

Instant fail var det definitivt på lägenheten jag var och tittade på i går. Och antagligen alla andra jag någonsin får titta på... Min bostadssituation är inte den värsta, jag tjänar inte mest pengar och jag saknar grundläggande social kompetens. Det finns helt enkelt ingenting som motiverar någon att hyra ut sin lägenhet till mig.

Det här kan ta ett tag alltså...

Bortsett från det, så är det brist på värme, pengar och tid. Fy fan.

Lycka

Det finns dagar då allting går så jävla bra. Allting går precis som man vill, och det som inte gör det, det gör ingenting ändå, för det finns INGENTING som kan sänka en. Man är bara så jävla glad.

Idag kommer nog inte heller va en sån dag.

Vad sverige och sovjet har gemensamt

En fråga man aldrig kommer få svar på: Hur tänkte de?

Någonstans i sverige på femtiotalet:

"- Ok grabbar, vi har råkat få bostadsbrist i landet. Vad gör vi?"

"- Jag har en kanon-idé! Vi skaffar en massa plättar några kilometer från stadskärnan. Ingen vill ju bo centralt ändå. Sen bygger vi jättestora hus i en lagom decentraliserad klump. Villaområden? Sån individualism kan vi inte sysselsätta oss med, det är ju för fan en socialstat vi bygger här, skärpning killar! Enorma betongkonstruktioner med massor av hyresrätter ska det va. Grå husfasader. Identiska. Och en liten balkong till varje lägenhet. Kanon. Skit samma att husen blir dubbelt så höga som träden så att de verkligen dominerar landskapet oavsett hur många träd vi låter växa upp emellan, vem bryr sig om natur ändå. Ett plus är om vi bygger några områden på toppen av höjder, så att man kan se dessa åbäken från extra långt avstånd."

"- Hmm, ok. Husen ska bli fula säger du... Det finns ingen risk att husen på grund av sin placering, bristande standard och fula utseende anses oattraktiva och på sikt endast bosätter människor i de lägre samhällsklasserna och på så sätt bidrar till försämrad integration, ökade samhällsklyftor och högre brottslighet i de berörda områdena, vilket ytterligare bidrar till att göra dem ännu mindre attraktiva och på så sätt bilda en slags ond cirkel?"

"- Eeeh, hmm, ööh, nej då, vi döper gatunamnen efter olika teman, säg, ööh, olika astronomiska termer, typ, mångatan och siriusvägen. Möjligheterna är ju oändliga. Instrument, verktyg, former, bakverk... Endast fantasin sätter gränser! Vem fan vill bo i nån sunkig villa på Björkvägen, när man kan bo på TRIANGELGATAN?"

"- Ja men då så. Jag är övertygad! När kan ni börja bygga?"


En lätt påminnelse för den som har missat det: Det finns länder - flera stycken faktiskt - där ingen bor så här, eftersom de inte hade någon socialistregim tvingade på sin befolkning hus som ingen tyckte om =D